My Way to success

Ibland så undrar jag hur jag kunde låta det gå så långt, varför tog jag inte tag i allt lite tidigare?. När jag tänker tillbaka till tiden som rejält överviktig är allt jag kommer ihåg depression. Jag var inte ens i närheten av den personen jag vill vara. Jag kommer ihåg att jag hade sånna grova humörsvägningar och kunde från ingenstans bli en riktigt jävla fitta mot folk. Det är något jag skäms över. Jag är inte alls samma person idag, utan jag själv tycker att jag har blivit en bättre person. Jag respekterar folk som respekterar mig. Man kan förändra sig. Jag har gjort det och mår mycket bättre nu än vad jag gjorde förut. Jag har byggt upp en självsäkerhet och ett självförtroende som kommer ta mig långt i livet. Fuck allt de förflutna, nu ska jag tänka framåt och tänka på framtiden. Jag tränar varje dag för en anledning. Jag har skapat en rutin. Jag ser det inte som ett "måste", nu mera ser jag det om en livstil. Det finns inget "jag orkar inte gå till gymmet idag". Jag sätter på mig hörlurarna och tar mig till gymmet. Svårare än så är det inte. 

 

Ni som har "nyårslöften" som "2015 så ska jag börja gymma" Sug, okej?. Hälften av folket som säger så går till gymmet och gymmar i 1vecka och sen så ser man aldrig dom igen. Ni måste lära er att ta tag i saker NU och inte SEN. 

 

Det finns inget "Jag gör det sen". Du kommer bara att skjuta upp allt och senare så kommer du sitta där 200kg tung och inte ens orka lyfta på röven för att gå och skita. Alla klarar att gå ner i vikt. Det är inte ens svårt, du lär dig. Det tar tid men det är värt det. Du kommer sitta där om 2 år och kolla tillbaka på din resa och ha ett leende på läpparna vetandes att du har gjort en förändring. Vem vill inte ha den känslan?. 

 

 

Hadee